Ferns, with their intricate fronds, introduce an elegant, prehistoric charm to aquariums. These aquatic varieties adapt well, offering a rich, verdant backdrop and shelter for aquatic life.
Given the sad demise of our Tulips, the garden has to a large degree been thrown back on the old fashioned but reliable and under valued virtues of foliage. Here under the huge skirt of Magnolia soulangeana in the middle of the Big Border, a decent little vignette. Previously embellished and certainly improved by a generous dusting of Tulips but still passable. The striking newly emerged freshly bronzed leaves of Rodgersia podophylla, constraint with the filigree escalating fronds of Athyrium filix-femina and glossy shuttlecocks of Cyrtomium falcatum, the muscular presence of Podophyllum pleianthmum and entrancing jigsaw leaves of Keringeshoma palmata, quiet but important. Effectively a pocket of woodland garden in the midst of a traditional mixed border. . . . #artandcraftofgardening #inthegardentoday #gardennotebook #woodlandgarden #mixedborder #foliageplants #textureandform #rodgersiapodophylla #podophyllumpleianthum #ferns #keringeshoma #edwardflint
Solitär VS Semisolitär, vad är skillnaden? Oj vad många frågor jag fick på min händelse om mitt egenpåhittade ord Semisolitär. Märker att jag behöver förklara lite hur jag tänker. Vi börjar först med det ord som verkligen finns, Solitär. Det är alltså en växt, buske som står helt själv och utan grannar. Oftast stora buskar som tar sin plats och inte behöver något lull-lull runt sig för att skina😊 Sen har vi mitt ord, Semisolitär, det är alltså växter, buskar som har några växtgrannar, men inte överallt. Idén med det är att jag vill kunna se HELA växten från en viss vinkel. Som på bild 1, där väljer jag en ganska upprätt funkia som inte har några växtgrannar vid fötterna in emot grusgången. Det gör att man ser den mörka barken mellan gången och in under funkian. Jag är väldigt förtjust i det. På bild 1 och 4 syns det också hur jag har försänkt ner gången i marken, det skapar ytterligare ett mellanrum på höjden mellan bladen och grusgången. Skuggorna under bladen mot den mörka barken blir extra fina då tycker jag. På bild 3 och 5 syns det hur jag har lämnat ”planteringsluckor” på lite olika ställen i rabatterna. Just på dessa bilder är det runt ormbunkar. Det gör att från vissa håll ser man hela ormbunkens blad och höjd. Här ser man verkligen nu hur pampigt stora dessa ormbunkar är, det hade man aldrig gjort om inte dessa ”planteringsluckor” hade planerats in. Tycker också att planteringarna blir mer spännande, naturligare och 3-D på detta viset. Sen lyfter verkligen den mörkbruna barken på ”rabattgolvet” fram växterna på ett bra sätt med sin mörka kontrast. Så mitt ord Semisolitär betyder alltså, grannar, men bara ett par få, inte helt runtom😊
Den sida av huset som blivit min favoritsida, skogs/norrsidan med de många fönstren och woodlandväxterna. Inte många som ser denna sida av huset, förutom här i mina inlägg då😊 Lite sådär småhemlig och undanskymd, här kan man vara helt obemärkt på mornarna, ta en kopp kaffe och lapa morgonsol. Här syns också fönstren som blev inritade för att plocka in naturen. På de första bilderna syns det hur vi har byggt utemiljön så den kan upplevas inifrån huset. På filmerna och de sista bilderna ser man hur utemiljön upplevs inifrån. Redan på ritstadiet hade jag en idé om hur jag ville att natur och hus skulle samspela, det jag däremot inte visste då var hur stort intryck denna idé skulle ge. Alltså, ”fönstertavlorna” eller våra ”skogsakvarium” som jag brukar kalla de, ger huset väldigt mycket karaktär. Lösningen gör också att vårt materialval med trä överallt inne känns trovärdigt, och lyhört mot omgivningen. Om ni ska börja att bygga och har en tomt med dessa möjligheter, ta er då lite extra tid att klura på omgivningen. Vi sitter på facit, jag kan bara säga att jag dagligen är toknöjd över denna design/idé.
Ett av sommarens projekt har varit att klä in husets grund i grönska. Nu är det gjort, på de ställen där inte trägångarna går ända in emot huset är det idag grönska. Sedan tidigare har stora stenar placerats precis utanför fönstren, de skapar fina kontraster i planteringarna och är så snyggt inifrån. Runt stenarna har PARASOLLBLAD ’Astilboides tabularis’, TRÄJON ’Dryopteris filix-mas’ PLYMSPIREA ’Aruncus dioicus’ och MYSKMADRA ’Galium odoratum’ som marktäckare. De stora bladen från Parasollbladen slänger snygga mörka skuggor över Myskmadran. Den är ovanligt fin under juni när den fint blommar i vitt. Myskmadran blir som en tjusig tjock matta på ca 20 cm höjd som ligger runt huset. ( bild 8 ) Det finurliga jag märkte med Myskmadran var att deras rotsystem går väldigt grunt. Den sprider sig fint i barklagret. Det är lite extra viktigt såhär nära huset, det gör att Myskmadran kan växa och bli fin trots att den växer ovanför markisoleringen för huset. Så så nöjd med denna upptäckt😊 Nu hoppas jag bara få hem mina armaturer från markbelysning_skandinavien som ska lysa upp stenar och blad vid fönstren. Då kommer stenarna och bladformerna ”tränga” in i huset ännu mer. Nu är det bara tålmodigt att vänta att huset blir mer och mer inbäddat för varje år.
LAND IS SAFE NO MORE – The making of. This painting apparently quite easy to conceive, had a long development. It inhabited the back of my mind for a year and a half and changed 3 or 4 times layout and distribution of the subjects.
Dimetrodon was meant to be the main subject from the beginning but changed positions and actions a lot in the different stages of realization.
At first I was planning to depict a fight between males of Dimetrodon in a sort of arena, but the idea seemed to me a bit trite, and the A3 ratio that I had to respect for the contest, would not give this idea the right space to develop.
I`ll keep the second idea as a secret for now, it`s not so impossible that I would work on that in future 😏👀.
Then came this simple but efficient composition where I could depict a portrait of the main subject giving it an aura of awe and reverence. As the observer was a little critter walking in the underwood like the Captorhinus in the right lower corner and suddenly a large Dimetrodon with a fresh kill in its mouth, appears among the ferns, shadowing the sun with its sail, like a green and ruthless eclipse.
In this post you`ll find: 1. Rough sketch of the final version 2. Composition scheme and palette 3. Species and subjects
I`m curious about your feelings now. What sensations this painting inspires you? Let me know in comments 😊
Ofta i mina inlägg pratar jag om former, proportioner, grönska och skugga. SKUGGA eller VANDRANDE SKUGGA, det är en viktig del av min trädgård. Tycker det blir så jäkla snyggt när solen lyser på vissa växter medans grannen ligger i skugga. Solen lyfter fram den växt som den träffar, men skuggan är minst lika delaktig. Hade alla växter legat samtidigt i sprutsol, ja då skapas det inga kontraster eller skuggspel. Bild 1 är ett bra exempel. Där står häggmispel längst bak i skuggan och skapar en mörk snygg backdropp. De stora strutbräken står ”nästan” i solen och får en klarare och lite ljusare grön. Längst fram står träjon på denna bild och bara lapar sol, helt plötsligt blir de limegröna och får sina 15 seconds of fame så länge solen träffar dem. Bild 4 visar en brokig kornell mitt i allt det gröna. Det är endast här jag har det, men ska erkänna att kontrasten mot allt det gröna blir effektfull. Den vandrande skuggan som är rakt igenom hela trädgården skapar en känsla scenbelysning. Olika växter sticker ut vid olika tidpunkter på dygnet. Nu börjar jag lära hur solen träffar växterna vid olika tidpunkter, tex ormbunkarna på fram sidan är jäkligt snygga i låg kvällssol. (bild 5&6) Det är ganska mycket woodland-känsla som ni märker, jag valde den stilen här då vår tomt är omringad av höga träd och skog. Mina planteringar ger en känsla av att skogen/naturen är ända in mot husväggarna, vilket ger ett boende där naturen hela tiden är närvarande. Även inomhus via fönstren, vilket är lugnande på ett skönt sätt.